Har precis kommit hem från ett långt samtal med Ida. Det var fint. Vi satt på en parkbänk vid vattnet och pratade om våra liv. Nästan som en film. Jag förklarade iaf att jag hade ångest idag när jag ringde henne och berättade att vi inte skulle flytta ihop längre. Det är inte schysst när man gått och pratat om det i flera veckor. Men jag känner att det här är något jag måste göra. Ett stort steg mot mitt nya liv. En egen lägenhet. Det är stort. Mitt namn på dörren. Det är stort. Och jag är glad att du förstår Ida. Det betyder mycket för mig. Du betyder mycket för mig.