Igår var det Magic Numbers på Trädgår'n. Det var en lycklig stund. De är så jävla fina allihopa. Eller trummisen är en liten doldis, han är inte riktigt lika söt och sitter mest där bak. Men det går bra ändå. Och jag blev kär när de sjöng Undecided. Och tjejen bredvid mig gav mig helt plötsligt en kram. Jag blev lite förvånad. Sen försökte hon ta min hand. Jag stoppade ner den i fickan. Min hand alltså, inte hennes. Det hade varit lite äckligt. Och nu kan jag knappt bärga mig till Regina Spektor och Dolly i mars. Jag har en härlig tid framför mig.
Antony ska spela i Dalhalla i juni. Det hade varit fantastiskt. Men orka ta sig dit. Det ligger i Dalarna liksom. Men jag älskar Luger som lägger konserter där, Sigur Rós var tydligen underbart förra året. Synd att man missade det.

Alliansen har gett mig en högre lön. Det där arbetsavdraget. Det är lite jobbigt. Pengar är alltid roligt. Vi får se vad Mona Sahlin gör. Jag är fortfarande lite osäker på vad jag tycker. Trevligt med en kvinna dock. Och trevligt att Hillary ställer upp som president i USA. Men jag tvivlar på att det kommer gå. En av tio i USA skulle inte kunna tänka sig en kvinna som president. Det är sjukt mycket. USA är efterblivet. Men det visste vi redan.

Nu ser jag framemot helgen. Filmfestival och fester. Jag har inte hunnit gå igenom programmet än dock. Det måste göras. Man måste vara kulturell.

Jag var faktiskt inte där. Vid midnattssläppet av The Burning Crusade, expansion till World of Warcraft. Jag läste precis om ännu en som har en flickvän i WoW, han bor någonstans i USA och hon bor på Island. Jag vet inte riktigt om jag gillar det. Jag menar, deras förhållande går ut på att döda drakar och rädda prinsessor.
I mitt guild är det två stycken som träffades genom WoW och nu är gifta och bor i ett hus i södra England. Han är brittisk, hon är från Danmark. Fast jag vet fortfarande inte om det är romantiskt. Jag har hittat flera bögar i guilden också. Från Israel. Det är en ganska stor grupp människor från Israel med och spelar. Ibland pratar de om militären och vapen och sånt. Men oftast pratar de om normala saker som öl på pubben och musik. Jag kanske är helt korkad nu, men Israel för mig är, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men det är extremt. Jag har kanske blivit hjärntvättad av alla mina vänsterår här i Sverige. Men de har ju en mur! Jag har så många frågor, men det passar sig inte riktigt att diskutera politik i ett WoW guild. Alltså, man vet ju hur det politiska läget ser ut och allt sånt, men för en vanlig kille på 24 år. Hur är det för honom? De har ju tre års militärtjänstgöring som tydligen inte är så svårt att slippa ifrån och det enda straffet är att man inte kan få ett statligt jobb. Men tydligen är den sociala pressen så otroligt hård så att om du inte gör den så hamnar du helt utanför samhället. Folk slutar tom prata med dig och ser dig som en förrädare. Jag har börjat prata lite smått med en av bögarna, han blir tydligen klar med sin militärtjänst till sommaren. Då vill han flytta så långt bort från Israel han kan.

Wedding singer

Tack Johan <3

I Should Be So Lucky

Jag har postat massa videos från youtube här, men det fungerar inte. Det är därför det inte står något nytt. Inte mitt fel alltså.

Regina Spektor kommer till Chinateatern i mars. Samma fantastiska arena där jag upplevde Antony förra året. Arenan är väl ganska kass egentligen, men det är skitsamma när man ser sådana artister där. Samma med Trädgår'n i Göteborg. Det är där Magic Numbers spelar snart, och det är ett band som förtjänar en liten mysig lokal. Det är alldeles för högt i tak och för stora ytor. På såna ställen ska andra människor titta på Orup + Lena PH. Inget slår en liten inrökt bar med en liten scen, ett litet piano och en liten skönsjungande människa bakom det. Det är sånt man kommer ihåg.
Fast nu när jag tänker efter så var ju förra årets bästa konsert på Trädgår'n, Death Cab. Men då var jag ganska full också. Och sen var det ju Death Cab for Cutie som sagt. De kan spela vartsomhelst och det blir hur bra som helst.

Och nu är det filmfestival på gång och programmet har precis landar i postfacket. Det här blir fint.

Belle and Sebastian blev första bandet med mer än tusen lyssningar. Det var väldigt jämt där i slutet, Regina Spektor hade ledningen ända fram till sista spurten. Betyder det att jag är en tråkig popare? För det är ju inte särskilt intressant att lyssna på Belle and Sebastian, fastän det är fantastisk musik. De blev så kända efter senaste skivan. Jag är för pretantiös för mitt eget bästa. Och hur pretantiöst är det inte att säga att man är för pretantiös? Prettobarn.

Mina föräldrar har fyllt mina skafferier och kylskåp, en sen julklapp. Jag fick en ost. Jag hatar ost, för det är så jävla gott. Jag menar hur kan man ha en ost i kylen utan att äta upp den? Det är omöjligt, helt omöjligt. Jävla ost. Jag fick en dammsugare osten. Men just nu ligger allt fokus på osten. Och nu såg jag att jag har skrivit osten istället för också. Det här blir bara för mycket. Ost.
Tjock kommer jag bli. Kom inte och säg att det är mitt fel när jag rullar fram på gatorna, skyll på osten.

Jag har försummat den svenska tvn ett tag. Såg precis första avsnittet av världens modernaste land. Riktigt bra, jag mådde lite halvt dåligt genom hela programmet. Jag är så jävla svensk. Tänkte på det dagen innan nyårsafton när man snällt ställer sig i den 500 meter långa kön till systembolaget. Alla står och klagar för sig själva och några byter blickar med varandra om hur jobbigt det är, men alla står där, snälla som små lamm, även jag. Men jag tror jag gillar kösystem, det blir lite ordning och reda.

Nu ska man väl summera 2006 också. Det var ett jävligt bra år, jag fick mitt första riktiga jobb. Otroligt vuxet. Jag flyttade tre gånger och nu trivs jag väldigt bra, med både balkong och kök. Jag utvecklades mycket i min musik, mest bakåt. Allt jag missade som tonåring. När alla andra snöade in sig på BD, Cure och Smashing Pumpkins så lyssnade jag mest på Queen och Stefan Sundström, och lite Urga också. Jag ville vara häftig och lyssna på världsmusik. Men nu älskar jag, som alla andra, både Friday I'm in love, half a person och the drugs don't work. Bättre sent än aldrig som man säger. Jag hade min bästa konsertupplevelse, Death Cab på Accelerator och jag blev hopplöst kär i Joel Gibb på Sticky.
Jag har snöat ner mig i kreditskulder och jag har spenderat mer pengar än jag någonsin gjort.
Mina nyårslöften var att bättra mig ekonomiskt och att bli vegetarian. Den senare sprack redan igår då jag råkade beställa en kebabpizza. Det var inte meningen. Men skam den som ger sig. Och sen ska jag klippa mitt kreditkort. Imorgon. Ska bara köpa en grej först.
2007 kommer bli ännu bättre. Jag ska få ordning i mitt liv, komma i tid, komma ihåg saker och ta bättre hand om mina vänner. Lite ordning och reda helt enkelt. Och i höst smäller det. I september närmare bestämt.