Igår var det Magic Numbers på Trädgår'n. Det var en lycklig stund. De är så jävla fina allihopa. Eller trummisen är en liten doldis, han är inte riktigt lika söt och sitter mest där bak. Men det går bra ändå. Och jag blev kär när de sjöng Undecided. Och tjejen bredvid mig gav mig helt plötsligt en kram. Jag blev lite förvånad. Sen försökte hon ta min hand. Jag stoppade ner den i fickan. Min hand alltså, inte hennes. Det hade varit lite äckligt. Och nu kan jag knappt bärga mig till Regina Spektor och Dolly i mars. Jag har en härlig tid framför mig.
Antony ska spela i Dalhalla i juni. Det hade varit fantastiskt. Men orka ta sig dit. Det ligger i Dalarna liksom. Men jag älskar Luger som lägger konserter där, Sigur Rós var tydligen underbart förra året. Synd att man missade det.

Alliansen har gett mig en högre lön. Det där arbetsavdraget. Det är lite jobbigt. Pengar är alltid roligt. Vi får se vad Mona Sahlin gör. Jag är fortfarande lite osäker på vad jag tycker. Trevligt med en kvinna dock. Och trevligt att Hillary ställer upp som president i USA. Men jag tvivlar på att det kommer gå. En av tio i USA skulle inte kunna tänka sig en kvinna som president. Det är sjukt mycket. USA är efterblivet. Men det visste vi redan.

Nu ser jag framemot helgen. Filmfestival och fester. Jag har inte hunnit gå igenom programmet än dock. Det måste göras. Man måste vara kulturell.