Det här inlägget tillägnas Linn.
För det första måste berätta om dagen då hon besökte SVT. Det var en fantastisk dag, solen lyste, alla var glada och t.o.m Nils var på besök i staden. Ida var också med, hon var ganska skeptisk. Hon var inte så imponerad av den stora studion där vi spelade in filmkrönikan. Men sen fick hon syn på den. Dressinen. Detta magnifika bygge som har gett glädje till miljontals människor i många år. Linn hon var lika glad som alltid! Nils var lika cool som alltid (bild kommer senare).
Senare på kvällen gick vi bio. Vi såg Dreamgirls. Herregud va bra. Från första stund. Det var bara ett ställe som var lite konstigt. Efter ungefär en halvtimme så kommer första musikalsången och det går upp för mig att det är en riktig musikal och inte en musikfilm. Men jag vande mig och sen var det lika fantastiskt igen. Nu lyssnar jag på soundtracket dagligen. Och påtal om soundtracket. Vi hade en liten diskussion om låten "And I am telling you I am not going" som Linnsan sa att hon minsann kände igen och det var en redan känd låt. Ja den är känd, men det är inte Whitney Houston som gjort den. Den blev känd efter originaluppsättningen 1982 med Miss Jennifer Holliday, denna fantastiska kvinna. Titta och njut människor, titta och njut.



Sen kommer vi till en annan sak. Förra året kunde vi helt plötsligt se denna flicka på youtube från det amerikanska programmet "America's got talent". Som en chockvåg gick hon genom världen. Men min favorit är ändå miss Jennifer Holliday, även fast denna lilla tjej är väldigt speciell.