Jag måste få säga att det nya episka dramat Eragon är bland det sämsta jag någonsin sett. Patetiskt faktiskt. Jag blev först väldigt misstänksam när jag såg längden, 1,5 timme. Hur lyckas man klämma ihop en episk saga på 1,5 timme? Det gjorde de inte heller. Han var en farmarpojke som fem minuter senare var en legendarisk hjälte och drakryttare som fem minuter senare hade lärt sig saker som vanligtvis tog åratal att lära sig som fem minuter senare hade störtat den onda konungen och blivit kär i en prinsessa som kom från ett land långt borta.

"Oj vad det gick bra för sagan om ringen, vi måste också göra en sån film!"

Och förresten, var han inte femton år han som skrivit böckerna? Det kunde man ha gissat.
Nej, en b-film i dess sanna bemärkelse. Inga trovärdiga karaktärer, förutom draken kanske. Jag gillade henne. Samma som när Sean Connery var drake i Dragonheart. Det var det enda bra med den filmen. Och nu när Peter Jackson bestämt sig för att inte göra Bilbo tar det nog väldigt lång tid innan vi får se en till riktigt bra fantasyfilm med en budget som räcker till.

En gammal klassisker som man däremot kan se hur många gånger som helst är Barry Lyndon. Ett mästerverk av en mästare. Hur kan man inte älska kostymdrama som denna. Allt är så vackert, musiken, kläderna, sceneriet, ljuset. Hela tiden, överallt. Nu kommer jag lyssna på barockmusik resten av kvällen. Och jag kommer lyssna på den nya windows media player 11. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men änsålänge så verkar det som att windows har lyckats göra både en väldigt snygg och en mycket väl fungerande mediaspelare med ett fungerande bibliotekssystem. Men det är bara beta änsålänge, så vi får ser hur buggig den blir när den släpps på riktigt. Det är bara ett frågetecken, när jag visar mina skivor med omslag så är det väldigt många som dyker upp med ett omslag som visar två pojkar i tomteluvor som kysser varandra. Jag har ingen aning om vad det kommer ifrån, och det är helt olika låtar som visar samma bild.

Jag måste säga det igen. Magic Numbers nya alltså. Så jävla bra. Och dessutom har Fredrik introducerat en ny människa i mitt liv, Miss Li. Asabra som man brukar säga.
Det är den 24e dec och jag har fått en ny pryl till mitt kök som jag älskar. En stavmixer som kan bli en visp och en minihackare/mixer. Helt fantastisk. Jag som funderat på Magic Bullet så länge. Nu är jag helnöjd. Köksprylar ftw!
Imorgon är det hemvändardagen. Stadshotell med 50 kronorsöl och modern NRJdisco. Det kommer bli helt underbart (vem har sagt att ironin är död?).

Snart väntar det episka dramat om några korta människor och några långa som slåss om en ring.

tjuvlyssnat.se är fan underbart ibland.

(Kille ~25 ska köpa frimärken till utlandet av kvinna ~50.)
Killen: Behöver jag använda de här Prioritaire-märkena också?
Kvinnan: Inte om det är till ett civiliserat land.
Killen: Va?
Kvinnan: I Afrika och Ryssland och så har de ju ingen respekt för postgången. Där behövs de.
Killen: Va? Så jag behöver inte ha dem till England?
Kvinnan: (gör citattecken med fingrarna): Tänk "Tyskland" så förstår du vad jag menar.

Igen. Igår var vi på Sticky och återigen kommer en person fram, en kille den här gången, och frågar snällt om han får ta ett kort på mig tillsammans med sin kompis. Jag undrar varför, och han svarar att han tar kortet först och så säger han vem jag är lik efteråt (?). Nu börjar det bli lite jobbigt faktiskt. Så jävla lika är vi väl inte, eller?

Det var en fantastisk kväll igår dock. Martin är tillbaka från sin Europaresa, så han, jag och Pernilla tog en riktig svängom. Det började lite krasst på Sticky med massa hårdrock och jobbigheter, men efter nån timme tog popen över som vanligt och vi var vassast på dansgolvet. Vi fortsatte dansa efter de tänt lamporna, Djn fortsatte på vårat spår och slängde på den härliga Brucedängan Born to run ända tills vakterna började göra det där "fingret över halsen" tecknet, då fick han stänga av. Vi fortsatte sjunga och dansa ändå. Hanna och hennes vän som också var där fortsatte till Bryggeriet. Vi gick hem, glada i hågen.
Det var lite jobbigare vid halv sju imorse när alarmet ringde. Det var väl därför jag inte gick upp förrän halv åtta.

Snart är det jul och snart är det Tranås. Det betyder mycket mat och min syster eviga tjat om att det bara får spelas julmusik under julen. Jag ska ta med mig Bright Eyes julskiva och se vad hon säger. Man kan inte gå en hel helg och bara lyssna på julmusik. Man blir galen.

Igår blev jag stoppad på Järntorget klockan halv åtta på morgonen av en kille som delar ut City. Jag tog ut mina hörlurar och det enda han ville säga var att jag var så jävla lik han den där Osbourne killen.
Jag hör det hela tiden numera. Är det verkligen sant? Och det viktigaste, ska jag ta det som en komplimang eller diss? Hanna sa att jag en gång blev fotad på Sticky tillsammans med två tjejer som ville låtsas att de träffat honom. Jag har inget minne av det.

Han har tydligen genomgått en Hollywoodförvandling också. Nu blir det ännu jobbigare, är jag lik den gamla eller den nya?

Jag har länge tyckt att det är genialt av hisbasicwear.com att annonsera på qx. Jag menar, du har en sida fylld med tusentals kåta böggubbar och killar och visar en sån här bild. Deras försäljning måste skjuta i höjden. Dessutom har ju alla ett sånt jävla peniskomplex, så att de nu även börjat marknadsföra push-up kalsonger gör ju inte saken värre.

Igår såg jag en performance av Pernilla för första gången. Otroligt starkt, jag är så imponerad, och avundsjuk. Hon är så utlämnande på ett sätt jag aldrig skulle klara av. Det är få som gör.
Ikväll ska jag hem till Emily. Hon klagar jämt på att vi umgås hela tiden, men jag har bara vart hemma hos hemma två gånger på över ett år. Men till mitt försvar så bor hon faktiskt i Hjällbo, need I say more? Men det ska bli trevligt, och sen förfest hos Malin och Jocke. Ikväll är det den alternativa bögklubben Club fête på Stars'n'bars. Det behövs mer sånt. Synd bara att den inte blivit så uppmärksammad som den borde ha blivit.

Och nu har jag köpt Dollybiljetterna.

Jag hade det bästa ögonblicket på länge idag på flyget.
Vi lyfter samtidigt som Jeff Buckleys Hallelujah börjar spelas i lurarna och när vi kommit upp över de vita molnen, som sprider sig som ett fluffigt islandskap så långt ögat når, tränger solen precis igenom det övre molnlagret så att det verkligen strålar över hela världen. Musiken gör mig lycklig. Naturen hänför mig. Allt är perfekt.
Vi kommer in i ett ovädersmoln och hela planet börjar skaka. Jag känner att nu skulle jag kunna dö lycklig. Precis när vi kommer ut på andra sidan kommer andra stycket av Hallelujah. Ni vet då man tror att det är slut och man blir lite ledsen, men så kommer det igång igen, vackrare än någonsin. Och jag känner mig pånyttfödd. Jag sitter och stirrar ut genom det lilla, lilla fönstret resten av resan. Det är bara vitt, ljust och underbart.

Den nya Magic Numbers skivan är fantastisk. Romeos och Angelas röster är så snygga tillsammans. Hela bandet är så gulligt. Små tjockisar som gör fantastiskt härlig musik. Kan det bli bättre?
Igårkväll blev jag helt hooked på Christian Kjellvander, jag lyssnade på Homeward Rolling i en halvtimme. Det är nåt med den mannen. Var tvungen att messa till Pernilla. Hon ska förresten ha en performance föreställning på torsdag, på Valand konsthögskola, klockan fem. Kom dit, jag anar stordåd.

Det känns helt sjukt att det är jul nästa vecka. Rationellt så tänker jag att det är inte så mycket jobbigt kvar. Idag är jag på väg till stockholm, åter imorn. Jobbar lite på fredag. Måndag-tisdag ska jag till skolan, och sen bara tre jobbdagar kvar. Men på nåt sätt känns det ändå jobbigt, som att det är så otroligt mycket kvar. Och sen har Heroes mittsäsongs uppehåll. Vad är det om liksom? Jag måste få se nästa avsnitt. Och sen måste jag få hem fler avsnitt av Battlestar Galactica. Mörk science fiction är så otroligt bra. och de är vågade i sitt berättande också. De gör ett tidshopp på över ett år mitt i ett avsnitt. Jag blev helt paff. Riktigt bra. Mer sånt i amerikansk tv. Man ska inte fördumma sin publik. Det är faktiskt européer som tittar också.

Isobel Campbell och Mark Lanegan är också två röster som fungerar fantastiskt ihop.

Nu ska jag hämta en kopp gratis kaffe. Jag älskar när jobbet betalar.

Igår sjöng jag "I will survive" på Kellys karaokekväll. Inte bra för min streetcred. Men det var kul. Tågen hade fastnat i vattenmassorna igår så Sara stannade en kväll till. Det var fint, hon öppnade en flaska vin och kokade lite pasta.
Elin ska få en "bögskiva nr 2". Änsålänge ser den ut så här:

1. Badly Drawn Boy - Another devil dies
2. Peter, Björn and John - Young folks
3. Gnarls Barkley - St. Elsewhere
4. Johnossi - Family Values
5. Regina Spektor - Ne me quitter pas
6. Billie the Vision and the Dancers - Go to hell
7. Bright Eyes - First day of my life
8. Isobel Campbell and Mark Lanegan - Come walk with me
9. Martha Wainwright - Bloody mother fucking asshole
10. Edith Piaf - Dans ma rue
11. Kings of Convenience - Homesick
12. Regina Spektor - Samson
13. David Sandström - The fatville treaty
14. David Bowie - Lady stardust
15. The Cure - Friday I'm in love
16. Belle and Sebastian - Lazy line painter Jane
17. Bettye Lavette - Down to zero
18. Arthur Alexander - You don't love me
19. Eskobar - Lead night
20. Regina Spektor - Braille

Jag har tre låtar av Regina Spektor. Det är strängt förbjudet egentligen, men det kändes rätt på den här skivan. Och känslan är det viktigaste.