Dag 3

Vi sov alldeles för länge, men det hade iaf klarnat upp när vi väl kom ut på stan vid tvåtiden. Yoyogiparken var fin. Vi gick aldrig in dock. Gick runt på trottoaren utanför och såg alla band som stod och spelade. Med ungefär tio meters mellanrum stod det kids i varierande åldrar och spelande sin musik med hjälp av en liten bensindriven generator. Riktigt schysst sätt att liva upp en trottoar. Det bästa var raden av fans som stod framför dem och klappade i händerna. De stod verkligen i en spikrak rad, livlösa som små dockor med ett litet leende på läpparna och klappade i händerna.

Sen var det dags för shopping igen. Vi mötte upp några nya vänner till Gustav, Said och Sanna (som har en väldigt flashig blog, www.thevagabondset.com).
Jag måste säga det igen, den som lurat i alla att Tokyo skulle vara dyrt är galen. Tydligen beror det på att Yenen har gått ner väldigt mycket de senaste åren, men det kan inte bara vara det.
Jag köpte ett par fake-Raybans för 60 spänn som jag sen satte in slipat glas i för 300 kr (!!!). Så ett par helt nya, sjukt snygga glasögon för 360 spänn. Sedan ett par svarta converse för 240 kr och snygga svarta jeans för 200. Tokyo är fantastiskt.

Vi förfestade på sju kvadrat med cocktails in cans för att sen dra vidare till Le Baron. Ett sjukt dekadent ställe i en källare på en bakgata. Röd sammet så långt ögat kunde nå och långa soffor gjorda för
Efter nån timme skulle vi till nån annan klubb, Vanity. Inte riktigt lika kul. DJn kändes som att han var fast -97 och folket var ganska tråkigt. Men det släppte i slutet och jag snodde nån koreans jacka och dansade med killen som jag hade spanat in på flyplatsen i Helsingfors. Världen är liten.

Efter det skulle vi leta efter Red Room. Samma pub vi letade efter i lördags men nu hade Gustav fått direktioner. Det skulle ligga mitt inne bland massa hus.
De små gränddistrikten är ganska fantastiska. Husen är kanske tre-fyra meter breda och har två-tre våningar. Gatorna imellan är inte bredare än en meter. Allting är väldigt litet och mysigt. Just den här dagen var allt stängt för det är helgdag idag. Så det var en krypande tystnad över hela stället.
Mittersta gränden av tre skulle det vara. Ett rött rum med ett piano på nederbotten. Vi gick förbi en stor trädörr och helt plötsligt hörde vi pianoljud från andra sidan. Det lät som ett väldigt gammalt, lite ostämt piano. Och det spelades beatleslåtar.
Efter att ha stått utanför och tryckt ett tag fick vi så modet att gå in. Det var en kvinna som satt och spelade och tyvärr sa hon att de inte hade öppet idag. Men rummet såg fantastiskt ut, helt rött och massa vackra trädetaljer. Ett otroligt varmt ljus efter att ha stått ute i kylan ett tag. Man ville bara gå in och sätta sig och mysa med henne vid pianot. Men tyvärr fick vi åka hem istället.

Idag tar vi det lugnt. Väldigt lugnt. Imorgon blir det karaoke.