Dag 1

Jag hade en sån sjujäkla resfeber när jag stod på Nils ericson och väntade på flygbussen. Det bara knöt sig i magen. Men det var inte obehagligt. Jag mådde ändå så jävla bra.
Väl på Landvetter fick jag vänta en halvtimme på att checka in. Jag var tidig(!) och det enda jag hade glömt var min kameraladdare (!!), det kanske kan bli människa av mig också nån dag.
En öl i magen och iväg till Helsingfors. En kille satte sig bredvid mig. Det märktes att vi var på samma nivå. Båda behövde prata och tänka på annat. Han skulle till Kina i fyra månader för att sen åka vidare till Australien i ett år. Kanske en liten annan sorts resa än den jag skulle göra, men ändå, jag var lika nervös.
Vi tog två öl var på flygplatsen i Helsingfors, sprang fram och tillbaka på toa och sen skiljdes vi åt och jag vidare till min boarding.
Själva flygresan var ganska händelselös. Jag hamnade bredvid en äldre japansk herre som jag pratade lite med. Han insisterade att jag skulle dricka saké. Till tredje flaskan tackade jag vänligt nej.
Sen slutade min skärm i sätet fungera. Ingen fler dålig amerikanska filmer. Fast jag hade hunnit se de två klassikerna (de stod faktiskt under kategorin classics) ”I Robot” och ”Transformers”, och några minuter av ”High school musical 2”.

Sen kom vi fram.

Och genast satte det igång. Toaletten var fylld med vatten till bredden, kranen skulle tryckas neråt, inte uppåt och man skulle stoppa ner händerna i nån maskin som torkade dem (tog några minuter att komma på). Inte ett rätt alltså. De är så roliga de här jappsens.

Nu sitter jag på tåget på väg till Shinjuku för att möta upp Gustav. De har verkligen hus på landsbygden som ser ut som tempel, ni vet med taken. Och sen hänger alla tvätt på gården och balkongen. Överallt. De har väl inga torkrum stackarna. Inga höghus än. Men alla fula byggställningar/elstolpar/kranar etc i stål målas röda och vitrandiga. En trend vi borde ta till sverige. Det blir så mycket trevligare.