Så var äntligen vintern här. Det är så fint att vakna till den vita snön som täcker hela staden och får världen att gnistra i vackra färger. Tänk vilken tur vi har som bor i Sverige.
Fan heller. Det skulle ju bli vår. Jag måste ha sol! Nu! Jag är konstant trött och tråkig. Vill bara sitta hemma under en filt, med persiennerna nerdragna och spela WoW. Illa. Det bästa är att innan jag går till jobbet så kan jag öppna ett fönster på glänt. Då tror termostaten på elementet att det är kallt i rummet och ökar värmen. Det är som en bastu när jag kommer hem. Jag är så otroligt icke miljömedveten. Men jag har bara gjort det två gånger. Jag har dessutom två påsar glasflaskor som jag ska
sopsortera. Ett litet steg för mig, ett gigantiskt steg för miljön, kan man tänka.
Jag var hemma i Tranås i helgen. Jag fikade med Sara E, beställe en dubbel cappucino. Men det kunde de inte göra för de hade bara en storlek på glasen. Jaha, tänkte jag. Fast när hon tänkte efter kunde hon ju göra två satser och hälla i samma glas, "men det blir ju så himla starkt då". Skitsamma sa jag, jag tar en enkel, orkar inte bråka. Jag fick en latte. Ska jag känna mig dum för att jag kommer och tror att jag är häftig för att jag vet vad det är för skillnad? Man tycker sig att en caféanställd borde veta. På kvällen blev pappa lite onykter och började en hetsk diskussion om snatteri. Där har vi en man som brinner för sitt jobb. Jag avundas min far. Även fast han inte tycker det är så kul hela tiden så gör han det han ska, och han gör det jävligt bra. Det är stora skor att fylla. Läst någon artikel om att 80-talister vill ha roligt på jobbet. Det känns väl ganska naturligt. Men kanske inte för en 40-talist.
Ikväll är det hattfest med Emily och imorgon kommer Sara och vi ska på konstfest på Valand och på söndag blir det film och middag i Kviberg. En späckad helg. Fast jag vill egentligen bara sitta hemma. Är det bara kylan?
fredag 23 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med. Kyla gör en apatisk och tråkig. All energi den rinner bort. Eller näe, den finns inte ens där från början.
Vi har haft några varma dagar här och plommonträden blommar, dom dagarna känns det fantastiskt, som att det är värt att leva igen.
Men nu är vi tillbaka i kylan. Vår och sommar, nuu, för fan!
Skicka en kommentar