lördag 9 februari 2008

Dag 2

Efter jag hade kommit fram så var vi runt i stan lite. Allt var stort och det var massvis med folk överallt. Jag hade glömt kameran men tog några bilder med mobilen som finns på facebook.
Andra dagen fortsatte vi vår upptäcksfärd, fyra t-shirtar blev det. På kvällen började det dock snöa och sen regna och sen snöa igen. Väldigt mycket. Vi köpte paraplyer och började leta efter barer som inte fanns. Allt kändes ganska hopplöst, fastän det var otroligt trevligt att bara vandra runt i centrala Tokyo. Det bästa var när vi gick omkring i red light district bland alla kärlekshotell. Jag måste ta in på ett sånt.

När vi hade gett upp hoppet om att hitta ett schysst ställe på Shibuya så drog vi till Gustavs hemmatrakter, Kischijouji, där vi hittade en bar direkt och det var det bästa jag varit med om i hela mitt liv.
Det är mitt på gatan, en bil står parkerad och bakom den så har en bar och kök växt fram och över hänger några genomskinliga presseningar. De känner igen Gustav direkt och allt blir helt fantastiskt familjärt. Vi äter och dricker, utomhus, fast varmt och inomhus, typ. Tre öl, en drink och två maträtter var. 140 spänn var. Det här med att Tokyo var dyrt är helt befängt. Vart hade jag fått det ifrån? Alla var sjukt trevliga och vi ska tillbaka dit på tisdag, då han som jag inte kommer ihåg vad han heter jobbar. Han var fin.
Sen gick vi vidare till ett ungefär likadant ställe där det var lite mer folk ihopträngda under presenningen. Gustav gjorde en liten film (facebook). Det går verkligen inte att beskriva med ord hur fantastiskt det var.

Nu har vi precis kommit hem. Imorn blir det Yoyogi-parken. Det ska tydligen var riktigt bra.

Dag 1

Jag hade en sån sjujäkla resfeber när jag stod på Nils ericson och väntade på flygbussen. Det bara knöt sig i magen. Men det var inte obehagligt. Jag mådde ändå så jävla bra.
Väl på Landvetter fick jag vänta en halvtimme på att checka in. Jag var tidig(!) och det enda jag hade glömt var min kameraladdare (!!), det kanske kan bli människa av mig också nån dag.
En öl i magen och iväg till Helsingfors. En kille satte sig bredvid mig. Det märktes att vi var på samma nivå. Båda behövde prata och tänka på annat. Han skulle till Kina i fyra månader för att sen åka vidare till Australien i ett år. Kanske en liten annan sorts resa än den jag skulle göra, men ändå, jag var lika nervös.
Vi tog två öl var på flygplatsen i Helsingfors, sprang fram och tillbaka på toa och sen skiljdes vi åt och jag vidare till min boarding.
Själva flygresan var ganska händelselös. Jag hamnade bredvid en äldre japansk herre som jag pratade lite med. Han insisterade att jag skulle dricka saké. Till tredje flaskan tackade jag vänligt nej.
Sen slutade min skärm i sätet fungera. Ingen fler dålig amerikanska filmer. Fast jag hade hunnit se de två klassikerna (de stod faktiskt under kategorin classics) ”I Robot” och ”Transformers”, och några minuter av ”High school musical 2”.

Sen kom vi fram.

Och genast satte det igång. Toaletten var fylld med vatten till bredden, kranen skulle tryckas neråt, inte uppåt och man skulle stoppa ner händerna i nån maskin som torkade dem (tog några minuter att komma på). Inte ett rätt alltså. De är så roliga de här jappsens.

Nu sitter jag på tåget på väg till Shinjuku för att möta upp Gustav. De har verkligen hus på landsbygden som ser ut som tempel, ni vet med taken. Och sen hänger alla tvätt på gården och balkongen. Överallt. De har väl inga torkrum stackarna. Inga höghus än. Men alla fula byggställningar/elstolpar/kranar etc i stål målas röda och vitrandiga. En trend vi borde ta till sverige. Det blir så mycket trevligare.

måndag 7 januari 2008

Tillbaka på jobbet

Och det finns åter tid till slösurfning på youtube.

Jag vet inte om det är nyttigt att gilla det här. Men det är så töntigt vackert, jag vill vara en utav dem, de verkar ha så trevligt. Och att det är fyra röster i världsklass gör ju inte saken sämre.



Och en liten bonus. Hur kan man säga nej till en duett mellan Morrissey och Siouxie Sioux? Två otroligt smäktande röster. Man smälter.

tisdag 1 januari 2008

torsdag 6 december 2007

Ny Pipettes video

Precis som den ska vara, prickig, färggrann och alldeles, alldeles underbar.



Men ser inte den blonda lite ut som sen 45-årig skolfröken? Och inte på det bra sättet.

onsdag 21 november 2007

Dessa underbarn...

...slutar aldrig fascinera mig. Och jag kan aldrig få nog av dem. Underbara.

måndag 5 november 2007

Jamie T

Han blir bara bättre och bättre för varje gång man ser honom.



Jag skriver inte så mycket för jag har inte så mycket intressant att berätta. Jag jobbar fem dagar, super och är bakis två dagar, antingen i Götet eller Stockholm. Jag tänker att det går bra när man är 23. När jag är 28 och fortfarande håller på så här så ska jag tänka till en extra gång.
Det mest spännande i mitt liv just nu är att jag ska börja träna idag. På riktigt. På gym. De'ni. Jag har mina gråa mjukisbyxor och colleget-shirt i väskan bredvid mig. Klockan fem smäller det. Jävligt högt.